Förra veckan, i tisdags, var jag inne på bf + 3 och hade fortfarande inte några direkta känningar av att något var igång. Min lillasyster Maria var här och hjälpte mig lite med att sysselsätta Alva och göra köttbullar. Jag kände mig bara lite trött och sen kändes det som om magen var extra tung just denna dag. Men ingenting annat, inga värkar.
Syrran åkte hem och Daniel kom hem från jobbet. Ingenting hände och ingenting kändes heller. Jag började bli riktigt trött när klockan blev 21:00 och gav till slut med mig och gick och la mig ungefär vid 21:45. Fortfarande så kände jag absolut ingenting.
Vaknade sedan upp klockan 02:45 ungefär och behövde gå på toaletten, fortfarande inga känningar i magen eller rygg. Precis när jag ska spola så kommer helt plötsligt en riktigt ond värk. Så pass ont att jag får stanna upp, hålla mig i handfatet och koncentrera mig. Får en till värk i badrummet direkt efteråt och börjar fundera på vad sjutton det är som händer. Bestämmer mig för att lägga mig i soffan och lösa sudoku för att få tiden att gå, jag trodde nämligen att det här skulle avta och försvinna.. men icke.
Så fort jag lägger mig ner i soffan så kommer bara värk efter värk. Direkt efter varandra, jag hinner få en vila på kanske max 2 minuter. Jag startar datorn för att jag tänkte ligga där och klocka värkar, då förlossningen gärna vill veta hur lång tid det är mellan värkarna som kommer. Men jag ligger inte där länge och datorn hinner jag inte ens logga in i. Jag går upp till Daniel i sovrummet som ligger och sover och väcker honom och säger att det antagligen är dags nu, precis när jag säger detta så får jag en riktig monstervärk igen och tvingas lägga mig ner i sängen. Daniel stiger upp och börjar packa färdigt bb väskan på det sista viktiga. Själv klär jag på mig i den bästa mån jag kan då värkarna bara fortsätter komma otroligt tätt.
När jag väl kommit ner i hallen så ringer Daniel sin pappa och ber honom komma och hämta Alva. Jag lägger mig flåsandes i soffan och ringer till förlossningen.
Ungefär så här lät samtalet dit: "Jag heter Malin Fredriksson och har just nu väldigt jobbiga värkar."
Barnmorskan: "okej, hur länge har du haft värkar?"
"I en halvtimma bara."
Barnmorskan: "en halvtimma.. okej.. är det ditt första barn eller?"
"Nej, mitt andra."
Barnmorskan: "och hur var din förra förlossning?
"Både snabb och långsam. Öppningsskedet gick jätte fort. Från 3 cm till 10 på bara 3 timmar".
Barnmorskan: "ja okej, du vill komma in nu eller?"
"Ja, jag har så jäkla ont"
Barnmorskan: "ja men då tycker jag ni ska åka in nu."
Jag kände mig hur mesig som helst när jag svarar att jag bara haft värkar i en halvtimma, men det var ett otroligt intensivt och smärtsamt värkarbete jag fick från allra första värk. Fy! :)
Till slut hasar jag mig fram till hallen och står vid trappan och håller i en av Alvas gosedjur, en liten giraff som jag vann på lotteri i Borås djurpark förra året, och när värkarna kommer så kramar jag bokstavligt talat skiten ur den och andas rätt in i gosedjuret. På något konstigt sätt så hjälpte den mig genom värkarbetet.. haha!
Daniel går upp och hämtar Alva som ligger ovetandes och sover. Till slut kommer Daniels pappa och hämtar henne och vi åker hemifrån in till förlossningen runt 04:15. Alltså bara 45 minuter efter jag ringt förlossningen.
På vägen till sjukhuset får jag 3 monstervärkar och när vi kommer fram till förlossningsavdelningen hinner jag bara ut ur bilen sen får jag en värk igen. Hinner bara in genom ytterdörrarna på förlossningen där jag möter en barnmorska och så kommer ännu en värk. Jag fick verkligen inte någon vila alls mellan värkarna utan dom kom en efter en precis hela tiden. Det var fruktansvärt jobbigt!
Vi går i alla fall in till ett förlossningsrum för barnmorskan såg att jag inte behövde åka hem igen utan nu var det verkligen dags!
Hinner in i rummet, fram till handfatet, får två monstervärkar igen och sen beger jag mig till badrummet för att gå på toaletten. Hinner göra det jag ska men inte spola för sen kommer värk efter värk igen. Barnmorskan ber mig snällt att lägga mig i sängen så hon kan undersöka mig men jag står kvar och flåsar då värkarna bara sköljer över mig.
Till slut kommer jag i alla fall till sängs och jag ber då om att få bedövning. Snarare epiduralbedövning. Säger till henne att jag minsann fick vänta i hela 2 timmar förra gången och det tänkte jag verkligen inte gå med på den här gången!
Barnmorskan nickar och börjar med undersökningen. Sen tittar hon på mig och säger: "men du, du är helt öppen. Du hinner inte med en epiduralbedövning".
Jag känner att jag nästan få panik, vadå helt öppen?! Jag kom ju precis in! Värkarna började ju för bara någon timma sen!
Kräver då istället att hon ska ge mig en spinalbedövning. Vilket inte heller var så välkommet för det skulle jag antagligen inte heller hinna få, eller så skulle den inte hinna verka innan barnet har fötts.
Hon ger mig därmed 2 alternativ, antingen väljer jag att ta spinalbedövning men att jag får vara beredd på att jag kanske inte hinner med att få den eller att den hinner börja värka. Eller så tar hon hål på hinnorna (vattnet hade fortfarande inte gått) och då skulle säkert krystvärkarna komma ganska så snart därefter.
Efter lite övertalning gick jag med på att ta hål på hinnorna. Barnmorskan förbereder allt och jag får syn på den "lilla" grejen hon skulle sticka hål med. Tack gode gud att jag var så smärtpåverkad annars hade jag nog aldrig gått med på det där..
"Nålen" var skit lång!
Hur som helst så stack hon in den och vattnet gick direkt. Ca 20-30 sekunder senare får jag enorma krystvärkar (med Alva var det små mesiga krystvärkar som kom i början för att sen bli värre ju mer tiden gick). Dessa krystvärkar kunde inte bli mer kraftfullare än vad dom redan var. När jag ligger där och krystar ber jag om att få bäckenbottenbedövning.. haha, jag hade helt bestämt mig för att jag skulle ha någon form av smärtlindring.. jag envisades så dom fick snällt förbereda sprutan men hann inte lägga bedövningen för då föds Linnéa. Bara 10 min efter hon tog hål på hinnorna.
Vi hann alltså vara inne på förlossningen i 40 minuter, sen föddes hon. Sammanlagt tog hela processen 2 timmar och 10 minuter.
Det är ganska stor skillnad på Alvas födelse där det tog hela 20 timmar.
Jag är däremot väldigt glad för att det gick så fort som det gjorde och jag är väldigt tacksam för att jag hann in och födde där och inte hemma.. men hade bilen inte startat (vilket faktiskt hände någon dag innan) så hade jag nog fött henne här hemma eller i bilen. Ryser bara jag tänker på det..!
Linnéa vägde 3640g och var 49cm lång. (Alva vägde 3680g och var 50cm lång).
Nu är hon äntligen här! :)


Giraffen fick följa med till förlossningen också.. haha! :)