Jobbig vecka

Hej på er!

Det var ett tag sedan jag skrev nu och det är inte så konstigt, jag har verkligen inte haft någon ork eller energi.
När Linnéa var 9 dagar gammal så började jag bli dålig. Fick sådan hög feber som inte ville ge med sig. Från fredagen den 18:de till söndagen den 20:de hade jag nästan 40 graders feber och jag orkade verkligen inte någonting, kändes som om jag höll på att tyna bort. Linnéa började bli alltmer slö och började sova ännu mer än hon gjorde tidigare (att det ens var möjligt är mystiskt) och på söndagen började jag bli lite orolig för henne. Jag ringde då till BB hemvård och bad om lite råd om amningen, då hon bara somnade hela tiden när hon skulle äta och därmed inte fick i sig alls mycket mat.
Dom rådde mig i sin tur att ringa till barnvårdsenheten, vilket jag också gjorde och dom rådde mig att åka in med henne till akuten.

Daniel och Alva var hemma hos svärföräldrarna så Alva fick stanna kvar där och Daniel kom hem och vi åkte in till akuten.
Väl där konstaterade dom att hon hade en infektion på gång, det hade blodproverna påvisat. Sen tog dom vikten på henne och sa att den var på tok för låg. Egentligen skulle hon ha gått tillbaka till sin födselvikt efter 4-5 dagar efter hon fötts men då låg hon fortfarande på 3320 ungefär, kommer inte exakt ihåg siffran. Men hon hade i alla fall inte gått upp i vikt utan snarare gått ner ytterligare lite grann.

Läkarn tyckte att det var dags att lägga in oss så det fick vi också göra. Vi åkte upp till Barnvårdsenheten där vi fick ett eget rum (tack gode gud) och sen började vi kolla upp hur mycket hon fick i sig under amningarna. Det visade sig att det inte alls var mycket och då hon bara sov hela tiden och därmed inte åt så fick jag till slut sitta och pumpa ut mat som vi senare fick ge på flaska.
Jag fick hög feber igen, hade återigen nästan 40 graders feber inne på sjukhuset och kände mig helt överkörd, mådde inte alls bra.
Fick en tid hos en gynekolog läkare och där konstaterade hon att jag inte hade någon livmoderinflammation men däremot hade jag såklart fått mjölkstockning på vänster sida. Detta orskade min höga feber som inte ville ge med sig.

På tisdagen kände jag att nu får det vara nog, jag orkade inte med att sitta och både försöka amma ett barn som inte åt och sedan sitta och pumpa ut mat för att sedan ge på flaska, vänta någon timma och sedan upprepa proceduren. Så jag pratade med läkarna och beslutade mig för att sluta helt med amingen och bara ge ersättning istället. Jag kände att det var dags att istället fokusera på att Linnéa verkligen fick mat i sig och började gå upp i vikt och att jag blev frisk från mjölkstockningen och fri från min höga feber.

På onsdagen hade hon gått upp 100g och det var den första positiva nyheten på länge. Vi fick även reda på att infektionen som dom hade hittat i söndags var så pass lite påvisbar så det var ingenting som skulle behandlas utan det skulle förmodligen försvinna av sig självt. Så ingen antibiotika behövdes.
Vi fick åka hem på onsdagen, otroligt skönt att höra för jag var så trött på sjukhuset och jag längtade hem till min lilla Alva som säkert undrade var sin mamma hade tagit vägen, och jag ringde Daniel med detsamma och sa till honom att komma och hämta oss så fort som möjligt.

Nu när det har gått ett par dagar kan jag berätta att hon äter sin ersättning väldigt bra, ibland kräks hon en del men det beror antagligen bara på att hon inte är så van vid att vara mätt och få i sig tillräckligt med mat. Det går däremot bättre och nu vaknar hon när det är dags att äta (det gjorde hon ju inte tidigare utan jag fick ju alltid försöka väcka henne, vilket aldrig gick).

Jag är frisk från mjölkstockningen (ÄNTLIGEN) och jag mår bra. Nu kan jag äntligen slappna av och njuta av att faktiskt vara nybliven mamma igen!

Jag har letat efter min kameraladdare och hittade den innan så nu är den på laddning och bilder på både Alva och Linnéa kommer att dyka upp ganska så snart.

Ha det så bra!