Ja... klockan var 13:00, eller var hon 13:10? Jag satt i den där hemska fruktansvärda obekväma stolen inne hos min tandläkare. Hon bände upp min mun med sina händer och stack mig helt utan förvarning med en tjock spjutliknande spruta och tog fram den största borr jag någonsin skådat och satte igång den medan hon hånskrattade högt åt mig... nej vänta nu... så gick det ju inte till..!

Det gick bra! Och nu har jag faktiskt ett bra minne från att få tänderna lagade. Jag hade ju ett jobbigt minne sen jag sist fick ett hål lagat. Men idag gick det alltså bra! Jag var väldigt nervös däremot och kände mig oerhört utsatt.. usch.. men jag fick en bedövningsspruta som tog jätte bra och jag kände bara en ilning, stickning som varade i ungefär 10 sekunder mot slutet när hon borrade i tanden.
Så just nu känner jag mig nästan lite dum som har suttit och klankat ner på denna tandläkare. Dumma mig! Hon var ju bra.. trots allt.

Just nu: en något skamsen och bedövad Malin.