söndag 27 februari 2011
Jobbig vecka
Hej på er!
Det var ett tag sedan jag skrev nu och det är inte så konstigt, jag har verkligen inte haft någon ork eller energi.
När Linnéa var 9 dagar gammal så började jag bli dålig. Fick sådan hög feber som inte ville ge med sig. Från fredagen den 18:de till söndagen den 20:de hade jag nästan 40 graders feber och jag orkade verkligen inte någonting, kändes som om jag höll på att tyna bort. Linnéa började bli alltmer slö och började sova ännu mer än hon gjorde tidigare (att det ens var möjligt är mystiskt) och på söndagen började jag bli lite orolig för henne. Jag ringde då till BB hemvård och bad om lite råd om amningen, då hon bara somnade hela tiden när hon skulle äta och därmed inte fick i sig alls mycket mat.
Dom rådde mig i sin tur att ringa till barnvårdsenheten, vilket jag också gjorde och dom rådde mig att åka in med henne till akuten.
Daniel och Alva var hemma hos svärföräldrarna så Alva fick stanna kvar där och Daniel kom hem och vi åkte in till akuten.
Väl där konstaterade dom att hon hade en infektion på gång, det hade blodproverna påvisat. Sen tog dom vikten på henne och sa att den var på tok för låg. Egentligen skulle hon ha gått tillbaka till sin födselvikt efter 4-5 dagar efter hon fötts men då låg hon fortfarande på 3320 ungefär, kommer inte exakt ihåg siffran. Men hon hade i alla fall inte gått upp i vikt utan snarare gått ner ytterligare lite grann.
Läkarn tyckte att det var dags att lägga in oss så det fick vi också göra. Vi åkte upp till Barnvårdsenheten där vi fick ett eget rum (tack gode gud) och sen började vi kolla upp hur mycket hon fick i sig under amningarna. Det visade sig att det inte alls var mycket och då hon bara sov hela tiden och därmed inte åt så fick jag till slut sitta och pumpa ut mat som vi senare fick ge på flaska.
Jag fick hög feber igen, hade återigen nästan 40 graders feber inne på sjukhuset och kände mig helt överkörd, mådde inte alls bra.
Fick en tid hos en gynekolog läkare och där konstaterade hon att jag inte hade någon livmoderinflammation men däremot hade jag såklart fått mjölkstockning på vänster sida. Detta orskade min höga feber som inte ville ge med sig.
På tisdagen kände jag att nu får det vara nog, jag orkade inte med att sitta och både försöka amma ett barn som inte åt och sedan sitta och pumpa ut mat för att sedan ge på flaska, vänta någon timma och sedan upprepa proceduren. Så jag pratade med läkarna och beslutade mig för att sluta helt med amingen och bara ge ersättning istället. Jag kände att det var dags att istället fokusera på att Linnéa verkligen fick mat i sig och började gå upp i vikt och att jag blev frisk från mjölkstockningen och fri från min höga feber.
På onsdagen hade hon gått upp 100g och det var den första positiva nyheten på länge. Vi fick även reda på att infektionen som dom hade hittat i söndags var så pass lite påvisbar så det var ingenting som skulle behandlas utan det skulle förmodligen försvinna av sig självt. Så ingen antibiotika behövdes.
Vi fick åka hem på onsdagen, otroligt skönt att höra för jag var så trött på sjukhuset och jag längtade hem till min lilla Alva som säkert undrade var sin mamma hade tagit vägen, och jag ringde Daniel med detsamma och sa till honom att komma och hämta oss så fort som möjligt.
Nu när det har gått ett par dagar kan jag berätta att hon äter sin ersättning väldigt bra, ibland kräks hon en del men det beror antagligen bara på att hon inte är så van vid att vara mätt och få i sig tillräckligt med mat. Det går däremot bättre och nu vaknar hon när det är dags att äta (det gjorde hon ju inte tidigare utan jag fick ju alltid försöka väcka henne, vilket aldrig gick).
Jag är frisk från mjölkstockningen (ÄNTLIGEN) och jag mår bra. Nu kan jag äntligen slappna av och njuta av att faktiskt vara nybliven mamma igen!
Jag har letat efter min kameraladdare och hittade den innan så nu är den på laddning och bilder på både Alva och Linnéa kommer att dyka upp ganska så snart.
Ha det så bra!
Det var ett tag sedan jag skrev nu och det är inte så konstigt, jag har verkligen inte haft någon ork eller energi.
När Linnéa var 9 dagar gammal så började jag bli dålig. Fick sådan hög feber som inte ville ge med sig. Från fredagen den 18:de till söndagen den 20:de hade jag nästan 40 graders feber och jag orkade verkligen inte någonting, kändes som om jag höll på att tyna bort. Linnéa började bli alltmer slö och började sova ännu mer än hon gjorde tidigare (att det ens var möjligt är mystiskt) och på söndagen började jag bli lite orolig för henne. Jag ringde då till BB hemvård och bad om lite råd om amningen, då hon bara somnade hela tiden när hon skulle äta och därmed inte fick i sig alls mycket mat.
Dom rådde mig i sin tur att ringa till barnvårdsenheten, vilket jag också gjorde och dom rådde mig att åka in med henne till akuten.
Daniel och Alva var hemma hos svärföräldrarna så Alva fick stanna kvar där och Daniel kom hem och vi åkte in till akuten.
Väl där konstaterade dom att hon hade en infektion på gång, det hade blodproverna påvisat. Sen tog dom vikten på henne och sa att den var på tok för låg. Egentligen skulle hon ha gått tillbaka till sin födselvikt efter 4-5 dagar efter hon fötts men då låg hon fortfarande på 3320 ungefär, kommer inte exakt ihåg siffran. Men hon hade i alla fall inte gått upp i vikt utan snarare gått ner ytterligare lite grann.
Läkarn tyckte att det var dags att lägga in oss så det fick vi också göra. Vi åkte upp till Barnvårdsenheten där vi fick ett eget rum (tack gode gud) och sen började vi kolla upp hur mycket hon fick i sig under amningarna. Det visade sig att det inte alls var mycket och då hon bara sov hela tiden och därmed inte åt så fick jag till slut sitta och pumpa ut mat som vi senare fick ge på flaska.
Jag fick hög feber igen, hade återigen nästan 40 graders feber inne på sjukhuset och kände mig helt överkörd, mådde inte alls bra.
Fick en tid hos en gynekolog läkare och där konstaterade hon att jag inte hade någon livmoderinflammation men däremot hade jag såklart fått mjölkstockning på vänster sida. Detta orskade min höga feber som inte ville ge med sig.
På tisdagen kände jag att nu får det vara nog, jag orkade inte med att sitta och både försöka amma ett barn som inte åt och sedan sitta och pumpa ut mat för att sedan ge på flaska, vänta någon timma och sedan upprepa proceduren. Så jag pratade med läkarna och beslutade mig för att sluta helt med amingen och bara ge ersättning istället. Jag kände att det var dags att istället fokusera på att Linnéa verkligen fick mat i sig och började gå upp i vikt och att jag blev frisk från mjölkstockningen och fri från min höga feber.
På onsdagen hade hon gått upp 100g och det var den första positiva nyheten på länge. Vi fick även reda på att infektionen som dom hade hittat i söndags var så pass lite påvisbar så det var ingenting som skulle behandlas utan det skulle förmodligen försvinna av sig självt. Så ingen antibiotika behövdes.
Vi fick åka hem på onsdagen, otroligt skönt att höra för jag var så trött på sjukhuset och jag längtade hem till min lilla Alva som säkert undrade var sin mamma hade tagit vägen, och jag ringde Daniel med detsamma och sa till honom att komma och hämta oss så fort som möjligt.
Nu när det har gått ett par dagar kan jag berätta att hon äter sin ersättning väldigt bra, ibland kräks hon en del men det beror antagligen bara på att hon inte är så van vid att vara mätt och få i sig tillräckligt med mat. Det går däremot bättre och nu vaknar hon när det är dags att äta (det gjorde hon ju inte tidigare utan jag fick ju alltid försöka väcka henne, vilket aldrig gick).
Jag är frisk från mjölkstockningen (ÄNTLIGEN) och jag mår bra. Nu kan jag äntligen slappna av och njuta av att faktiskt vara nybliven mamma igen!
Jag har letat efter min kameraladdare och hittade den innan så nu är den på laddning och bilder på både Alva och Linnéa kommer att dyka upp ganska så snart.
Ha det så bra!
måndag 14 februari 2011
Linnéa
Förra veckan, i tisdags, var jag inne på bf + 3 och hade fortfarande inte några direkta känningar av att något var igång. Min lillasyster Maria var här och hjälpte mig lite med att sysselsätta Alva och göra köttbullar. Jag kände mig bara lite trött och sen kändes det som om magen var extra tung just denna dag. Men ingenting annat, inga värkar.
Syrran åkte hem och Daniel kom hem från jobbet. Ingenting hände och ingenting kändes heller. Jag började bli riktigt trött när klockan blev 21:00 och gav till slut med mig och gick och la mig ungefär vid 21:45. Fortfarande så kände jag absolut ingenting.
Vaknade sedan upp klockan 02:45 ungefär och behövde gå på toaletten, fortfarande inga känningar i magen eller rygg. Precis när jag ska spola så kommer helt plötsligt en riktigt ond värk. Så pass ont att jag får stanna upp, hålla mig i handfatet och koncentrera mig. Får en till värk i badrummet direkt efteråt och börjar fundera på vad sjutton det är som händer. Bestämmer mig för att lägga mig i soffan och lösa sudoku för att få tiden att gå, jag trodde nämligen att det här skulle avta och försvinna.. men icke.
Så fort jag lägger mig ner i soffan så kommer bara värk efter värk. Direkt efter varandra, jag hinner få en vila på kanske max 2 minuter. Jag startar datorn för att jag tänkte ligga där och klocka värkar, då förlossningen gärna vill veta hur lång tid det är mellan värkarna som kommer. Men jag ligger inte där länge och datorn hinner jag inte ens logga in i. Jag går upp till Daniel i sovrummet som ligger och sover och väcker honom och säger att det antagligen är dags nu, precis när jag säger detta så får jag en riktig monstervärk igen och tvingas lägga mig ner i sängen. Daniel stiger upp och börjar packa färdigt bb väskan på det sista viktiga. Själv klär jag på mig i den bästa mån jag kan då värkarna bara fortsätter komma otroligt tätt.
När jag väl kommit ner i hallen så ringer Daniel sin pappa och ber honom komma och hämta Alva. Jag lägger mig flåsandes i soffan och ringer till förlossningen.
Ungefär så här lät samtalet dit: "Jag heter Malin Fredriksson och har just nu väldigt jobbiga värkar."
Barnmorskan: "okej, hur länge har du haft värkar?"
"I en halvtimma bara."
Barnmorskan: "en halvtimma.. okej.. är det ditt första barn eller?"
"Nej, mitt andra."
Barnmorskan: "och hur var din förra förlossning?
"Både snabb och långsam. Öppningsskedet gick jätte fort. Från 3 cm till 10 på bara 3 timmar".
Barnmorskan: "ja okej, du vill komma in nu eller?"
"Ja, jag har så jäkla ont"
Barnmorskan: "ja men då tycker jag ni ska åka in nu."
Jag kände mig hur mesig som helst när jag svarar att jag bara haft värkar i en halvtimma, men det var ett otroligt intensivt och smärtsamt värkarbete jag fick från allra första värk. Fy! :)
Till slut hasar jag mig fram till hallen och står vid trappan och håller i en av Alvas gosedjur, en liten giraff som jag vann på lotteri i Borås djurpark förra året, och när värkarna kommer så kramar jag bokstavligt talat skiten ur den och andas rätt in i gosedjuret. På något konstigt sätt så hjälpte den mig genom värkarbetet.. haha!
Daniel går upp och hämtar Alva som ligger ovetandes och sover. Till slut kommer Daniels pappa och hämtar henne och vi åker hemifrån in till förlossningen runt 04:15. Alltså bara 45 minuter efter jag ringt förlossningen.
På vägen till sjukhuset får jag 3 monstervärkar och när vi kommer fram till förlossningsavdelningen hinner jag bara ut ur bilen sen får jag en värk igen. Hinner bara in genom ytterdörrarna på förlossningen där jag möter en barnmorska och så kommer ännu en värk. Jag fick verkligen inte någon vila alls mellan värkarna utan dom kom en efter en precis hela tiden. Det var fruktansvärt jobbigt!
Vi går i alla fall in till ett förlossningsrum för barnmorskan såg att jag inte behövde åka hem igen utan nu var det verkligen dags!
Hinner in i rummet, fram till handfatet, får två monstervärkar igen och sen beger jag mig till badrummet för att gå på toaletten. Hinner göra det jag ska men inte spola för sen kommer värk efter värk igen. Barnmorskan ber mig snällt att lägga mig i sängen så hon kan undersöka mig men jag står kvar och flåsar då värkarna bara sköljer över mig.
Till slut kommer jag i alla fall till sängs och jag ber då om att få bedövning. Snarare epiduralbedövning. Säger till henne att jag minsann fick vänta i hela 2 timmar förra gången och det tänkte jag verkligen inte gå med på den här gången!
Barnmorskan nickar och börjar med undersökningen. Sen tittar hon på mig och säger: "men du, du är helt öppen. Du hinner inte med en epiduralbedövning".
Jag känner att jag nästan få panik, vadå helt öppen?! Jag kom ju precis in! Värkarna började ju för bara någon timma sen!
Kräver då istället att hon ska ge mig en spinalbedövning. Vilket inte heller var så välkommet för det skulle jag antagligen inte heller hinna få, eller så skulle den inte hinna verka innan barnet har fötts.
Hon ger mig därmed 2 alternativ, antingen väljer jag att ta spinalbedövning men att jag får vara beredd på att jag kanske inte hinner med att få den eller att den hinner börja värka. Eller så tar hon hål på hinnorna (vattnet hade fortfarande inte gått) och då skulle säkert krystvärkarna komma ganska så snart därefter.
Efter lite övertalning gick jag med på att ta hål på hinnorna. Barnmorskan förbereder allt och jag får syn på den "lilla" grejen hon skulle sticka hål med. Tack gode gud att jag var så smärtpåverkad annars hade jag nog aldrig gått med på det där..
"Nålen" var skit lång!
Hur som helst så stack hon in den och vattnet gick direkt. Ca 20-30 sekunder senare får jag enorma krystvärkar (med Alva var det små mesiga krystvärkar som kom i början för att sen bli värre ju mer tiden gick). Dessa krystvärkar kunde inte bli mer kraftfullare än vad dom redan var. När jag ligger där och krystar ber jag om att få bäckenbottenbedövning.. haha, jag hade helt bestämt mig för att jag skulle ha någon form av smärtlindring.. jag envisades så dom fick snällt förbereda sprutan men hann inte lägga bedövningen för då föds Linnéa. Bara 10 min efter hon tog hål på hinnorna.
Vi hann alltså vara inne på förlossningen i 40 minuter, sen föddes hon. Sammanlagt tog hela processen 2 timmar och 10 minuter.
Det är ganska stor skillnad på Alvas födelse där det tog hela 20 timmar.
Jag är däremot väldigt glad för att det gick så fort som det gjorde och jag är väldigt tacksam för att jag hann in och födde där och inte hemma.. men hade bilen inte startat (vilket faktiskt hände någon dag innan) så hade jag nog fött henne här hemma eller i bilen. Ryser bara jag tänker på det..!
Linnéa vägde 3640g och var 49cm lång. (Alva vägde 3680g och var 50cm lång).
Nu är hon äntligen här! :)
Giraffen fick följa med till förlossningen också.. haha! :)måndag 7 februari 2011
BF + 2
Fortfarande hemma. Ingen bebis har tittat ut.
Igår trodde jag att jag skulle få en lugn kväll men icke sa nicke. Alva la sig vid sju tiden och vaknade kvart i åtta och gallskrek. Otröstlig var hon! Så himla förkyld, hes och snorig så det var inte sant. Gav henne alvedon och la mig jämte henne i vår säng och bara höll om henne ett bra tag tills hon lugnade ner sig och sen kunde hon somna igen i sin säng. Sen var det dags igen med samma visa när klockan blev ett på natten.
Jobbigt när dom är sjuka och är så små, för man vet inte riktigt om dom har ont någonstans. Misstänker att hon hade jätte ont i magen tidigare på kvällen men vad som hände i natt vet jag inte. Känner mig lite allmänt seg idag men det ska nog gå ändå. Just nu ligger hon och sover igen och jag har passat på att tvätta sängkläder, de var inte lite snoriga... usch.
Idag är det alltså bf + 2. Inga direkta känningar idag heller. Får se när det börjar hända lite saker här.
Har blivit erbjuden en hinnsvepning på onsdag, men det vet jag inte om jag ska gå med på.. har inte riktigt beslutat mig om det än. Det sätter oftast fart på förlossningen, många åker in och föder barn samma dag, men jag vet också att det ska göra ganska så ont. Känsliga jag. :) Nä, det där får jag nog fundera ett tag på tror jag.
Igår trodde jag att jag skulle få en lugn kväll men icke sa nicke. Alva la sig vid sju tiden och vaknade kvart i åtta och gallskrek. Otröstlig var hon! Så himla förkyld, hes och snorig så det var inte sant. Gav henne alvedon och la mig jämte henne i vår säng och bara höll om henne ett bra tag tills hon lugnade ner sig och sen kunde hon somna igen i sin säng. Sen var det dags igen med samma visa när klockan blev ett på natten.
Jobbigt när dom är sjuka och är så små, för man vet inte riktigt om dom har ont någonstans. Misstänker att hon hade jätte ont i magen tidigare på kvällen men vad som hände i natt vet jag inte. Känner mig lite allmänt seg idag men det ska nog gå ändå. Just nu ligger hon och sover igen och jag har passat på att tvätta sängkläder, de var inte lite snoriga... usch.
Idag är det alltså bf + 2. Inga direkta känningar idag heller. Får se när det börjar hända lite saker här.
Har blivit erbjuden en hinnsvepning på onsdag, men det vet jag inte om jag ska gå med på.. har inte riktigt beslutat mig om det än. Det sätter oftast fart på förlossningen, många åker in och föder barn samma dag, men jag vet också att det ska göra ganska så ont. Känsliga jag. :) Nä, det där får jag nog fundera ett tag på tror jag.
söndag 6 februari 2011
BF + 1
Och fortfarande ingen bebis.
Har idag varit och hälsat på farfar på Råslätt tillsammans med mamma, pappa, Maria och farmor. Vi åt lite tårta för vi firade pappa som fyller 48 imorgon.
Åkte sedan hem och åt lite pizza (gud så gott det var) och så kom farmor, mamma, pappa och hälsade på en stund. Lilla Alva som blev super hängig när vi hälsade på farfar (riktigt förkyld nu igen) blev super pigg av allt besök. :)
Nu ligger hon och sover för natten och vi ska ta det lugnt och bara koppla av.
Men som sagt, fortfarande ingen bebis och inga känningar.
lördag 5 februari 2011
BF idag 5:e februari
Ja då var vi här då. Beräknad födsel var det alltså idag. Men icke! Känns ju lite trist att sitta här och nu få gå på "övertid". Det hade jag inte räknat med faktiskt. Känner mig lite snuvad på konfekten. Usch.
Vill bara bli av med det här nu och få träffa personen som gror i magen. Jag är så trött på foglossningen och den tunga magen. Orkar inte med någonting och humöret är verkligen inte på topp just nu.
Folk ringer titt som tätt och frågar om barnet har kommit eller om det är på G, men ärligt talat, jag lovar att det får ni reda på så fort det faktiskt är på G. Då hör jag av mig. Nyheter har en tendens till att sprida sig fort så det ska nog inte vara några problem.
Idag har jag spenderat dagen med att sy färdigt gardiner till vardagsrummet. Ner med julgardinerna (ja, jag vet, har inte orkat) och upp med det nya. Sen sydde jag ett litet påslakan till ett leksakstäcke. Lite tidfördriv i alla fall.
Ikväll har vi tittat på melodifestivalen, vad tyckte ni om det? Jag vet i sjutton.. tyckte väl att det fanns med 2 bra låtar men resterande var inget att hänga i granen.
Nähä. Det var allt för idag. Lite "no-bebis" uppdatering bara.
Hej hej
Vill bara bli av med det här nu och få träffa personen som gror i magen. Jag är så trött på foglossningen och den tunga magen. Orkar inte med någonting och humöret är verkligen inte på topp just nu.
Folk ringer titt som tätt och frågar om barnet har kommit eller om det är på G, men ärligt talat, jag lovar att det får ni reda på så fort det faktiskt är på G. Då hör jag av mig. Nyheter har en tendens till att sprida sig fort så det ska nog inte vara några problem.
Idag har jag spenderat dagen med att sy färdigt gardiner till vardagsrummet. Ner med julgardinerna (ja, jag vet, har inte orkat) och upp med det nya. Sen sydde jag ett litet påslakan till ett leksakstäcke. Lite tidfördriv i alla fall.
Ikväll har vi tittat på melodifestivalen, vad tyckte ni om det? Jag vet i sjutton.. tyckte väl att det fanns med 2 bra låtar men resterande var inget att hänga i granen.
Nähä. Det var allt för idag. Lite "no-bebis" uppdatering bara.
Hej hej
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)